Sherry och det fina folket i England.
Sherry wirre är nästan som ett eget begrepp i whiskyvärlden! För många är färgen en magnet som snabbt fångar ögat och det liksom vattnas i munnen bara av att se den. Ju mörkare desto bättre! Det kanske inte alltid stämmer när det kommer till smaken då vi alla gillar olika men om ögat får bestämma så är skriker hela kroppen "vill ha".
Men hur kommer det sig ens att man började använda sherry fat för att lagra whisky!? Det kan ju knappast vara något som bara hände!? Jo faktiskt så är det likt många andra upptäckter lite av en tillfällighet. En googling och lite hjälp från AI berättar att sherryns historia sträcker sig långt bak i tiden. Ett nedslag i historien är 800 talet då morerna introducerade destilleringstekniken i Spanien vilket ledde till att vinet spetsades upp. Men det skulle dock dröja ett bra tag innan detta spetsade vin slog igenom på bred front. I slutet av 1600 talet Gjorde en Brittisk Admiral vid namn Sir Francis Drake en plundringsräd mot spanska Cadiz, strax söder om Jerez området där man beslagtog flera tusen fat av denna då mer eller mindre okända dryck. Vinet blev sedermera oerhört populärt vid det engelska hovet vid namnet Sherry (man kunde inte uttala Jerez korrekt så det blev helt enkelt sherry)
Drycken förblev en hovets förlustelse. Men århundraden gick och intresset ökade successivt även utanför hovet. Under 1800-talet ökade så importen av sherry till Storbritannien lavinartat. Det hade nu blivit statusdricka på bred front bland de fina folket. Sherryfat fullkomligt sprutade in i hamnarna som sedan tömdes på flaska direkt. En man vid namn Andrew Usher som ibland kallas för "the father of scottish whisky" var en av dem som fångade upp alla dessa fat som strömmade in och började använda dem till whiskylagring.
Om han var först vet ingen helt säkert men han va iaf en av de allra första som insåg att där fanns en möjlighet att komma över billiga fat. Så vi kan alltså tacka det brittiska hovet och det adliga folket för att de drack Sherry i en sådan mängd att sherryfaten kunde strömma in och sedermera landa i whiskylagerhusen.
Idag ser det som bekant lite annorlunda ut. Tillgången är ofta långt under efterfrågan (därav att flera Destillerier äger sina egna bodegor för att kunna kontrollera tillgångarna) och priset är därmed mycket högre. Man kan inte heller säga att det strömmar in fat som ska tömmas och drickas! Det mesta av den sherryn som tillverkas dricks inte ens utan används ofta till andra raffinerade produkter.
Vi älskar denna typen av stories för den påminner en hel del om oss själva och vår egna verksamhet. Mycket sker genom rena tillfälligheter och att man helt enkelt snubblar på en bra idé. Oavsett så är det tillfälligheter och plötsliga infall som tar oss framåt likt den möjlighet som Usher såg med sherry faten som bara låg och skräpade i hamnarna.
Så tack alla fina engelska damer och herrar för att ni druckit all denna sherryn som blev till en möjlighet för oss i Whiskyvärlden.
Micke, Patrik och Emil
